Baggusevents header1juni

BAGGUS PROVNINGAR EVENT GAMLA STAN STOCKHOLM

Olivolja - Fakta om Oliver och Olivträdet - Allt om oliver

Olivträdet - Olivoljans moder Olea europea = Olea europea var. sativa

OLIVTRÄDET är ett upp till 20 m högt träd som växer långsamt och kan bli mycket gammalt och det berättas i sägner om flertusenåriga träd. Ibland flerstammigt så att det närmar sig en buske, men vanligen med en tjock och ofta förvriden stam. Veden är ljust gulgrön, grenarna runda och ibland ludna (vilda träd har fyrkantiga grenar, ibland med tornar). Bladen sitter motsatt och är läderartade, mörkgröna eller grågröna, med silvergrå luden undersida, på odlade träd är de smalare och större än på de vilda. Träden är generellt mer långbladiga i Frankrike och Italien och mer bredbladiga i Spanien.
Blommorna är tvåkönade, små och vita, väldoftande och växer i klasar från bladvecken. De innehåller ingen nektar som drar till sig insekter utan pollineras av vinden.
Oliven är oval till nästan rund, 2-4 cm lång, innehållande en rynkig kärna omgiven av gröngult fruktkött. Det glatta skalet är först grönt - gröna oliver och som vid mognad blir det brungrönt över rött till violett-svart - svarta oliver, men det kan också vara rödaktigt eller vitt som moget.

oliv träd

Skörd
De första oliverna kommer när trädet är 5 år, full skörd får man när trädet är ca 20; mest och godast olja ger det vid 50-150 år. Ett träd kan ge 70 kilo oliver ibland upp till 100 kg – världsrekordet 800 kg. Skörden sker oftast i november-december. Det är inte samma typ av oliver man äter som går till oljeframställningen.

Växtförhållanden
I Italien brukar det heta att olivträdet måste ha tystnad, torka, ensamhet, sten, och sol för att utvecklas och ge bra skördar.
Trädet trivs i samma klimat som vinrankan och ses runt Medelhavet ofta ihop med detta. Det finns ca 900 olika sorters olivträd varav ett 50-tal odlas, olika sorter för ätoliver och för oljeutvinning. De tål hetta och torka men är känsliga för frost, temperaturen får inte understiga – 5° längre tid och är svåra att bespruta eftersom oliverna tar åt sig smak. Gillar inte att stå vid det fuktiga havet. Under 300 meter över havsytan är största faran en fluga som lägger hundratusentals ägg i varje oliv. En enkel bekämpningsmetod är att locka in honan i burkar med limpapper. Ingen har ännu försökt genmanipulera olivträd.

Utbredning
Det finns kanske 900 miljoner olivträd i världen, de flesta odlas i Medelhavsområdet och österut till Mellanöstern men finns i alla världsdelar.
Olivträdsbältet är den klimatzon som sträcker sig mellan 30:e och 45:e breddgraden. Bardolino-distriktet i Italien är världens allra nordligaste, (47°).
Namnet
Den vilda arten kallas olea oleaster medan den odlade kallas - sativa
Namnet Olea efter latin oleum = olja.
Europea = europeisk. Sativa = odlad

Ursprung - östra Medelhavsområdet ?
De äldsta spåren av olivträd lär vara 40.000 år gamla, men man vet inte varifrån trädet stammar - men östra Medelhavsområdet är en bra gissning.

Historiska odlingar
De tidigaste beläggen för odling, ca 8-000 före år 0, kommer från Egypten. I Egypten visste man redan 4.000 f. år 0 att det varit Osiris hustru Isis som lärt egyptierna odla trädet. I en papyrus från 1100-talet f. år 0 meddelar Ramses III guden Ra att från olivträden som odlas runt Heliopolis "kan den renaste olja utvinnas för att hålla lamporna i din helgedom brinnande".

Trädet spreds sedan av fenicier och greker väster- och norrut runt Medelhavet odlat för frukten, inte för oljeutvinning. På 2000-talet f. år 0 odlades det i stor skala på Kreta och på det grekiska fastlandet. Frukten var under klassisk grekisk tid Atens viktigaste exportvara. Trädet fanns då ännu inte i Italien, Spanien, Portugal eller Frankrike men togs vid ungefär denna tid till nuvarande Provence av fenicier. Med romarrikets snabba utbredning följde också olivträdets.

Olivträdet helgades åt många grekiska gudar, t.ex. Apollon och Herakles. Bara de renaste jungfrurna fick plocka frukterna. Den odlade och den vilda oliven symboliserade tillsammans äktenskapet mellan Hera och Zeus. Kransar av den odlade oliven bars vid festerna för Hera, medan den vilda hörde till hennes make Zeus och smyckade hans statyer.
Olivodlingar skonades i krig. När krig avgjorts och sändebuden från de besegrade infann sig kom de med en olivkvist i handen, symbol inte så mycket för fred som för den andres seger. Olivblad var krigsgudinnan Athenas symbol och också segergudinnan Nikes statyer smyckades med olivkransar.

Segraren i Olympiska Spel i Olympia pryddes på uppmaning av oraklet i Delfi, med en olivkrans - kotinos, nedskuren från ett heligt vilt olivträd av en gosse med en gyllene kniv. Hemkommen offrade segraren sin krans i sin guds tempel men erhöll istället livslånga privilegier - pengar, fritt inträde på teatern och fria måltider, allt på hemstadens bekostnad. Segrarens huvud smodes med olivoljan och han vann även panathenska amforor med inskriften: TÔN ATHÊNÊTHEN ATHLÔN - en av priserna från Aten - och de var fyllda med olja!!!
Zeusstatyn på guldtronen i Olympia omgavs av en bassäng fylld med olivolja där gudens ansikte speglades - och skyddade den i elfenben gjorda fuguren genom att mjukgöra luften kring statyn.

Enligt den grekiska mytologin skapades olivträdet vid en tvist mellan Athena och Poseidon. Frågan gällde vem som skulle härska över Attika och en tävling organiserades för att avgöra den. Poseidon skapade en källa som visade sig vara salthaltig. Athena fick ett olivträd att springa fram ur Akropolisklippan. Därmed var saken avgjord enligt domaren Zeus och Athena fick ge sitt namn och beskydd åt staden.
Långt innan det fanns tempel på Akropolis ska där ha funnits en helig olivlund. Senare stod där ett enda olivträd som sades vara Athenas träd och som rådde över hela folkets väl och ve. Detta, liksom Poseidons saltvattenskälla, ska ha funnits kvar innanför stadens murar när perserkungen Xerxes intog Aten runt 400 före år 0. Allt brändes ner, men det sades att redan dagen därpå sköt ett armslångt skott fram ur olivträdets stam. Denna olivträdets förmåga att slå skott i fukt, även sedan det sågats till plankor eller snidats, berättar Theofrastos (300-talet f. 0) om som ett välkänt och besvärligt fenomen; han ger exemplet en åra som det plötsligt slog ut blad på.

Runt 600 f. Kr. anlade greker från Fokaia en ny stad Massalia = Marseille i nuvarande södra Frankrike. Därmed började också odlingen av olivträd och vinrankor i dessa trakter
Under antiken sågs det som en krigsförbrytelse att hugga ner belägrade folks olivlundar; så inte idag.

Och den som högg ned ett träd kunde, enligt Lisia, bli dömd till döden. Aristoteles (300-talet f Kr) berättar att kvinnor använde olivolja blandad med cederolja och blysalva som medel mot graviditet. Detta bruk av olivolja återfinns i andra kulturer - oljan i sig är tjock nog att hämma spermiernas rörlighet. Metoden återlanserades i England på 1930-talet, men utan bly. Oljan användes även vid förlossningsbesvär och vid massage för pregnanta magar för att minska risker för bristningar.

Romarriket
Den kultur som konsumerat mest olivolja är antagligen den romarriket århundradena efter Kristi födelse.
Det ges två behagliga vätskor för kroppen, säger Plinius första århundradet: "invärtes vin och utvärtes olja, dock är oljan den nödvändigaste".
I Rom som i Grekland var olivoljan mat, tvättmedel, bränsle, ingrediens i medicin och parfym, och oljan framför andra då man gjorde örtolja. I Rom helgades olivträdet åt krigsgudinnan Minerva men också åt fredsgudinnan Pax. Man gjorde segerkransar av bladen på samma sätt som med lagerblad. Romarna hade också en ”olivoljebörs” s.k. "arca oleari". För medelhavsfolken har handeln med olivolja alltid varit viktig.
Fartyg som var anpassade för dessa transporter kallades “onerarie” och sedan “marciliane”. De var flatbottnade och kunde ta upp till 500 tunnor.

Nästa stora spridare av olivolja blev den katolska kyrkan. Olivolja var/är basen i smörjelseoljan som symboliserar Den Heliga Ande. Den spreds över hela den kristna världen, länge med benägen hjälp av republiken Venedig som hade handelsmonopol och bestämde priser, mått och importer.

Filosofisk-olivolja

En mer ovanlig beredning med olivolja som ingrediens var Filosof-oljan. Denna olja med vidbränd lukt bereddes genom att glödgade bitar av tegelsten dränktes in med olivolja varefter allt destillerades. Oljan hittades på av en arabisk läkare på 1000-talet och namnet fick den, helt utan ironisk biton, därför att den ansåga vara så djupsinnigt uttänkt. Andra namn var Mästerskapsolja, De Vises Olja och Tegelolja. Den var inte officinell i svenska farmakopéer, men väl i Stockholmsfarmakopén 1686 som ett antiseptiskt, fördelande och sammandragande medel, som också ansågs effektivt mot epilepsi. Carl von Linné hade också med den i sin Pharmacopaea Holmiensis ca 1740. Fortfarande på 1910-talet efterfrågades filosofoljan på svenska apotek, som då helt frankt lämnade ut sesamolja med tjära. 

Olivolja - Fakta om Oliver och Olivträdet - Olivoljeprovning 

Skriv ut E-post

Webbproduktion